Close

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

Författaren Birgitta Bergin

Birgitta Bergin. Foto: Bengt Alm

VÄLKOMMEN HIT – till min hemsida och min blogg. Här berättar jag om mig själv och mitt liv – om mina böcker, mitt skrivande och om vägen som har tagit mig dit jag är idag.

Jag har gett ut tre böcker, samtliga inom feelgood/relationsdraman. Min senaste roman utkom den 15 september och den heter ”Ett oemotståndligt förslag”.

Det är ett fängslande relationsdrama om två unga människor som möts under märkliga omständigheter och utvecklar en närhet som kommer att förända dem för alltid. Boken utspelar sig i en miljö där ytan tycks vara viktigare än innehållet och där allting går att köpa. Men vad händer när fasaden rämnar och den riktiga personen kommer fram?

Följ också min blogg. Här delar jag med mig av mitt skrivande, mitt tänk och små anekdoter runt omkring mitt liv.

Och titta gärna in på min facebook-sida: Birgitta Bergins Facebooksida

Må gott och njut av dagen!
Birgitta Bergin

SENASTE FRÅN BLOGGEN

Ursäkta mig om jag är gammalmodig.

Eller om jag till och med kan anklagas för att vara en moraltant. Omodern. Från stenåldern…
Men jag är nämligen helt oförstående på hur tv produceras ibland. På hur tv gör tv helt enkelt. Och dessutom att ett visst program går och vinner ett pris, och inte vilket pris som helst: de vinner Kristallen. Okej, inom dokusåpagenren, men ändå.

Så. Jag talar om Paradise Hotell. Dokusåpan på mångas läppar idag. Att vara fullständigt blåst, sexfixerad, utseendefixerad (tjejerna vill bara ha ”hunkar” men herregud, är dessa tatuerade, småkillar synonymt med hunkar?), att ha ett språkbruk som får i varje fall mig att undra om utifall de överhuvudtaget har gått i skolan, ständigt exponera sig i bikinis och bara överkroppar, dricka drinkar mer eller mindre dygnet runt och där allt går ut på att ha intriger, baktala varandra, gråta, ha ändå mer sex i tv och dricka ändå fler drinkar – så jag frågar er: är det detta som är bra tv? Är det så här vi vill se våra ungdomar mellan 19 och 25 år bete sig? Ärligt talat, om jag hade sett mina egna barn eller någon av deras vänner delta i det här programmet så hade jag nog ändå blivit den där moraltanten som tar dem i örat och läxar upp personen i fråga!

Vad hände med vettiga relationer mellan två par som älskar varandra? Med trohet? Med respekt? Med vänskap? Är det ålderdomligt nuförtiden? Vill tv få våra ungdomar – särskilt då de som är betydligt yngre och verkligen SER på eländet varje kväll i 54 avsnitt – vill de få dem att tro att det här är något slags ideal? Och 54 avsnitt… bara det! Hur kan man krama ut något till 54 avsnitt, en timme varje gång, av detta inspelade material? Helt otroligt.

Ja, jag har tittat. Jag har sett flera avsnitt den här omgången. Jag insåg på premiärdagen att Paradise Hotell gav större rubriker i kvällspress (det tillsammans med premiär samma dag av IDOL) än valet som ändå var nära förestående då. STÖRRE ÄN VALET. Större än ISIS framfart i Irak. Större än krisen i Ukraina. Större än Ebola. Fattar ni? Hur vårt land ska regera och vår demokratiska rättighet att gå och rösta, att Ebola tar död på människor i Afrika, att ISIS halshugger folk offentligt – äsch, så oviktigt! PARADISE HOTELL skulle ju starta med en ny säsong!

Hur kan det vara så, frågade jag mig. Min nyfikenhet tog över. Så jag bänkade mig klockan tio framför TV 3.
Och häpnade. Var tvungen att sätta händerna för ögonen och ibland zappade jag bort dessa pinsamma människor för att inte tala om programledaren Malin Gramer som tar alla fåniga uppgifter på största allvar. Och ja, jag såg flera avsnitt till. Var tvungen att nypa mig i armen för att fatta att det här var på riktigt. Och det kom tävlingar och par-utslagningar och intriger. Alla skulle hitta en partner att gifta sig med och de pratade om äktenskap och kärlek som om DET skulle vara viktigt i det här programmet. Man fick göra fåniga skoluppgifter som ingen klarade av. Och så på med lite party och fylla igen. Och sex. Så jag såg program efter program, ibland blev någon utröstad och det kom in nya ungdomar, stereotypa tjejer eller killar med många tatueringar och uppumpade muskler, och den enda uppgiften de hade och har är att röra till det lite mer. Och få ändå fler att ha sex med ändå fler.
Jösses.

”Det jag är mest nöjd med på min kropp är min asiatiska vårrulle. (Pekar neråt på sin kropp) Frågan är vem av tjejerna som ska få smaka på soyan”. (Flinar lite nöjd).
Citat från nya deltagaren i måndagens program denna vecka, en asiatisk supertatuerad kille vars största intresse är att bygga på sin kropp och påvisa att myten om att asiatiska killar har en liten snopp inte alls stämmer. Säger han själv alltså. Gäsp. Är det nu jag ska bli ändå mer intresserad av programmet?

Gäsp igen. Och suck.

I helgen var jag på ett fantastiskt bröllop i dagarna tre. Två ungdomar som gifte sig av kärlek. Över hundra gäster där flertalet var ungdomar i samma situation, nygifta, snart gifta, förlovade eller bara ett par. Eller singlar som har en dröm att också de så småningom ska hitta den rätte. Sköna, glada, unga människor som jag delade tre dagar med, tre dagar med fest, bröllop och fest igen. Och inte någon gång såg jag den respektlöshet som jag upplever i Paradise Hotell HELA TIDEN. Inte någon gång.

Fast kanske det var omoderna ungdomar jag mötte…? I så fall föredrar jag det.
För om tv och media väljer att placera dessa ungdomar som finns med i Paradise Hotell som föredömen för andra ungdomar – ja, då har vi ett problem i framtiden.

Och då blir jag gärna en moraltant.

Läs mer »

Läs mer i min blogg

 


KRÖNIKOR

Pojken sitter helt stilla... 03-Sep-2014

Min senaste krönika handlar om ett ämne som många väljer att inte prata om. Det är ett svårt ämne. För det handlar om barns utanförskap. klic..



Läs mer »

Var är alla valtalen i år? 13-Aug-2014

Håller ni med om att valrörelsen går på extrem sparlåga i år? Varför? Läs gärna min senaste krönika inför årets val! Klick..



Läs mer »